Vad kan vi lära oss av våra grannar om försvar? Vi läste nio länders officiella beredskapsbroschyrer med en enda fråga: vad står det om kriget? Svaret varierar mer än man tror, och Sverige hamnar mitt emellan. Vi lovar att aldrig ge upp, men vi säger inte hur.
Det här är del ett av tre. Del två, Alla har vatten, handlar om vad man ska ha hemma. I del tre gör vi en egen folder, När kriget kommer, av det mest framåtlutade från alla nio. Den här delen är underlaget till folderns sidor om att göra nytta, ockupation och motstånd.
Tre sätt att skriva om kriget
Klartext: Lettland och Litauen
Lettlands broschyr säger med versaler att ”ANY INFORMATION ABOUT SURRENDER OR NON-RESISTANCE IS FAKE NEWS” (s. 18). Litauen skriver att landet aldrig kapitulerar och att alla uppgifter om att striderna eller motståndet har upphört är falska (s. 13). Båda går sedan vidare och berättar vad läsaren ska göra: gå med i försvaret, rapportera fienden, göra motstånd och bete sig på ett visst sätt om orten tas. Det kommer vi till nedan.
Kriget, men inte ockupationen: Sverige, Polen, Estland och Norge
Sverige säger åt oss att aldrig ge upp och att alla uppgifter om att motståndet ska upphöra är falska (s. 5). Polen ger samma varning:
Nie wierz w doniesienia o upadku państwa i kapitulacji.
Poradnik bezpieczeństwa 2025, s. 39. Översättning: Tro inte på uppgifter om att staten fallit och kapitulerat.
Estland har råd för civila i en konfliktzon (s. 43) men inget om motstånd. Norge nämner angrepp bara som en sirensignal och hänvisar till skyddsrum (s. 15, 18–19). Ingen av de fyra säger vad man gör om fienden står på orten.
Kriser utan krig: Danmark, Finland och Schweiz
Danmark nämner cyberattacker och sabotage, och vid sirener ska man gå in och lyssna på DR. Finlands broschyr handlar om strömavbrott och kyla. Schweiz handlar om förråd. Ordet krig förekommer inte i någon av de tre broschyrerna, även om Finlands statliga webbsida tar upp militär konflikt.
Hur kan vi bli farligare för fienden?
Sverige bör vara tydligare. Broschyren säger åt oss att aldrig ge upp, men inte vad man ska göra om orten ändå tas. Den svenska läsaren får löftet men ingen instruktion, och det är i just det läget man behöver en.
Vår take är att Sverige är lite väl veket. Vi vill inte riktigt ta in att krig är på riktigt, och att en angripare till sist bara stoppas med våld. Det märks i broschyren, som säger att vi ska stå emot men håller sig borta från hur. Så här gör de andra.
Gå med och gör nytta
Lettland vill att läsaren går med i försvarsmakten eller i nationalgardet Zemessardze, ungefär Hemvärnets motsvarighet, och hjälper till att bygga befästningar och hinder (s. 17). Litauen sorterar läsarna efter vad de kan: tjänstemän, värnpliktiga och före detta yrkesmilitärer, anställda, vapenägare och aktiva medborgare utan anställning och vapen (s. 15–16). Bland exemplen finns drönarpiloter, som kan bevaka områden och följa fiendens rörelser (s. 6).
Polen är mest uttalat om plikten. Varje medborgare har enligt konstitutionen en skyldighet att försvara landet, staten kan ta byggnader och fordon i anspråk mot återlämning eller ersättning, och den som undandrar sig tjänst riskerar rättsliga följder, även utomlands (s. 7–9). På Finlands statliga webbsida står att civila mellan 18 och 68 kan få räddnings- och förstahjälpsuppgifter. Sverige har totalförsvarsplikt från året man fyller 16 till året man fyller 70 och säger att alla ska bidra (s. 6–9), men ingen får veta vad just hon eller han ska göra.
Rapportera, men lägg inte ut
Lettland ber läsaren rapportera fiendens förflyttningar och misstänkta sabotörer, och föreslår att man tar bort vägskyltar så att fienden går vilse (s. 17). Polen säger att man inte ska fotografera eller sprida var egna och allierade trupper, broar och järnvägsstationer finns (s. 39). Tillsammans blir det en enkel regel: berätta för försvaret, inte för internet.
Om orten tas
Här tiger Sverige helt. Lettland vill att man om möjligt tar sig till den del av landet som försvarsmakten fortfarande håller, fortsätter följa lettisk lag och inte samarbetar. Det betyder att man inte ger intervjuer, inte går i ockupantens demonstrationer och inte röstar i olagliga val (s. 21). Litauen säger detsamma: följ Litauens lagar och lita inte på ockupationsmakten (s. 18).
Litauen har dessutom råd för stunden när fientliga trupper har kommit in i byn (s. 17). Håll dig lugn, gå inte fram till soldater som står i trädgården och håll barnen inomhus. Ha inte händerna i fickorna, gör inga hastiga rörelser och gräla inte med någon som håller i ett vapen. Om beväpnade personer tänker flytta in i ditt hus ska du lämna det, och om du måste in till stan ska du gå i stället för att köra. Filmar eller fotograferar man fientliga soldater ska det göras väldigt diskret, eftersom det är farligt att bli upptäckt.
Olika sorters motstånd
Litauen skiljer på obeväpnat motstånd, med icke-militära och icke-våldsamma medel, och beväpnat motstånd genom att gå med i de väpnade styrkorna (s. 13). Lettland räknar upp mer: väpnat motstånd tillsammans med försvarsmakten, sabotage inräknat, civil olydnad som att vägra arbeta för ockupanten, massstrejker och stöd till motståndsrörelsen (s. 21). I den svenska broschyren finns inget motsvarande.
Rykten och konfliktzon
Här är Sverige med. Broschyren varnar för avsändare utanför landet som vill bryta ned försvarsviljan (s. 22). Litauen vill att läsaren kollar uppgifter själv och inte sprider obekräftat (s. 13), och Estland lägger till att man inte ska dela något som kan sätta andra i fara i strid (s. 41).
Estland har också en checklista för den som hamnar i en konfliktzon. Ha id med dig, följ myndigheternas instruktioner, rör dig helst i dagsljus, håll dig borta från övergivna vapen och minfält och var lugn vid kontrollpunkter. Har du utrymt ska du inte försöka ta dig tillbaka till ett hem i konfliktzonen (s. 43).
Det Sverige saknar
Läser man broschyrerna bredvid varandra är luckan tydlig. Sverige saknar råd för när orten tas, för vilka former av motstånd som finns och för vad var och en konkret ska göra. Lettland och Litauen har skrivit allt det. Det är de luckorna foldern i del tre ska fylla. Först, i del två, tittar vi på vad man ska ha hemma, och där är skillnaderna lika stora.
Källor
- Sverige: Om krisen eller kriget kommer (MSB2398, november 2024)
- Lettland: What to do in case of a crisis (Försvarsministeriet, 2024, engelska utgåvan)
- Litauen: If war or crisis comes: what should I do (Försvarsministeriet, 2024)
- Estland: Be prepared! What to do in a crisis situation (Räddningsverket, 2022 års utgåva, den som finns på nätet). Hushållsutskicket 2024 beskrivs av ERR
- Polen: Poradnik bezpieczeństwa (nr 1/2025)
- Danmark: Be prepared for a crisis (Beredskabsstyrelsen, 2025, engelska utgåvan) och Forberedt på kriser (danska utgåvan)
- Finland: Varautuminen kotona (SPEK, 2025) och Suomi.fi om militär konflikt och befolkningsskydd
- Norge: Emergency preparedness for one week (DSB, engelska utgåvan). Rådet om en vecka står även på DSB:s webbsida
- Schweiz: Kluger Rat – Notvorrat (BWL, 2017 års utgåva)
Sidhänvisningar i texten gäller tryckta sidnummer. För de korta broschyrerna från Danmark, Finland och Schweiz anger vi inga sidor. Alla dokument hämtades 19 oktober 2026.